Tisdag 7 Juni
Det blev en svart dag. Min mammas älskade Ronja fick somna in på AleVeterinären. En tolv år gammal PON som vi sett från valp, en ljuvlig vit fluffig valp till en charmig långhårig dam med en stor personlighet...
Det är något man aldrig vänjer sig vid. Att ta beslutet och se hur ett hjärta man älskar så mycket saktar ner och tillslut stannar...
Dessvärre blev jag nog inget vidare stöd för det var så hjärtskärande att se sin mamma ta farväl att tårarna bara fick rinna.
Det blir tomt utan dej Ronja, det blir tyst utan din välkomst-serenad när vi hälsar på, puss på dej hjärtat♥
När det lugnat ner sig en aning ringer Holger och säger att han ska titta förbi...
Vår älskade lille Zorro har samma dag fått somna han med. När man är förberedd tänker man att det ska bli lättare, men nej. Vi viste ju alla att han var dålig, men att åka med matte och husse på dagarna istället fick honom lite bättre. Ändå fick jag en klump i halsen och fick kämpa med gråten när jag fick hans lilla sele i handen. Det var samtidigt bra, för med den fick jag ett avslut. Hoppet överger en ju aldrig, men nu var det verkligen slut.
Jag skickar en tanke och en stor kram från oss alla till Monica och Holger idag som kanske nu sitter och försöker förstå att Zorro inte kommer att tassa runt deras ben...
Kanske för att trösta mig själv, kanske är det inte så, men jag hoppas och tror att även hundarna kommer till himelen. Där finns inga svaga hjärtan, inga tumörer och inga onda leder. Där mår de bra och bara njuter, leker badar och är tillsammans.
De hundar som varit här idag har haft det bra trots allt. Vi har vadat i midjehögt gräs och busat av oss efter ledigheten. Gått promenad längs spåret och tittat på grodyngel i dammen, ätit och sovit gott.
Hoppas alla har överseende och förstår att en rolig och intressant dagbok var svårt att skriva idag?
Det är något man aldrig vänjer sig vid. Att ta beslutet och se hur ett hjärta man älskar så mycket saktar ner och tillslut stannar...
Dessvärre blev jag nog inget vidare stöd för det var så hjärtskärande att se sin mamma ta farväl att tårarna bara fick rinna.
Det blir tomt utan dej Ronja, det blir tyst utan din välkomst-serenad när vi hälsar på, puss på dej hjärtat♥
När det lugnat ner sig en aning ringer Holger och säger att han ska titta förbi...
Vår älskade lille Zorro har samma dag fått somna han med. När man är förberedd tänker man att det ska bli lättare, men nej. Vi viste ju alla att han var dålig, men att åka med matte och husse på dagarna istället fick honom lite bättre. Ändå fick jag en klump i halsen och fick kämpa med gråten när jag fick hans lilla sele i handen. Det var samtidigt bra, för med den fick jag ett avslut. Hoppet överger en ju aldrig, men nu var det verkligen slut.
Jag skickar en tanke och en stor kram från oss alla till Monica och Holger idag som kanske nu sitter och försöker förstå att Zorro inte kommer att tassa runt deras ben...
Kanske för att trösta mig själv, kanske är det inte så, men jag hoppas och tror att även hundarna kommer till himelen. Där finns inga svaga hjärtan, inga tumörer och inga onda leder. Där mår de bra och bara njuter, leker badar och är tillsammans.
De hundar som varit här idag har haft det bra trots allt. Vi har vadat i midjehögt gräs och busat av oss efter ledigheten. Gått promenad längs spåret och tittat på grodyngel i dammen, ätit och sovit gott.
Hoppas alla har överseende och förstår att en rolig och intressant dagbok var svårt att skriva idag?
Kommentarer
Postat av: Yvonne Pettersson
Usch vilken dag ni har haft allihop. Skänker en tanke tiller och hoppas ni kan trösta er med att de älskade hundarna får komma till en hundhimlen och ha det bra ♥♥ /Y
Postat av: Jessica
Usch sånt tråkigt vänjer man sig aldrig vid. Det känns som hjärtat går i tusen bitar och att man aldrig någonsin kommer att kunna känna glädje igen:( Men som du skrev ann så tror även jag att det finns en himmel för våra älskade djur och att de kan fortsätta att leva ett gott liv utan smärta o krämper.
Trackback
