Tisdag 16 Februari
Det var en gång ett litet hunddagis. På dagiset fanns det en massa olika sorters hundar. Små, Stoora, och pyttesmå! Dom gick på promenad i snöyran till en äng där alla lekte och hade roligt, det var djup snö och den stora Kim tyckte det var härligt att rulla och vältra sej i fluffet! Den busiga tiken Bella sprang som en galning och försökte brotta ner svarta hunden Dart som blev lite sur... Det var tre små killar med som hette Cirkus, Viggo och Zorro var oxå busiga och sprang efter Bella för dom tyckte hon var såå vacker!
Kim kände sej lite gamal idag och dom gick sakta hemåt, snöiga och lyckliga!
Det fanns ju många flickor på dagiset som nu skulle få samma promenad, oj vad glada dom blev! På vägen mötte dom tiken Ines med sin matte som ville slå följe, detta uppskattades speciellt av Lucy för dom var av samma ras. Alla kopplades lös efter att dom passerat en massa damer med pinnar i händerna som man INTE fick leka med(konstigt!) "Då morrar vi på dom" sa Astrid, och det gjorde dom, tanterna blev inte rädda...
Framme vid ängen busar alla, alla utom lilla fluffiga Smilla... Hon bara sitter kvar och följer inte efter, vill inte komma ens för godis. Hennes matte går för att hämta henne, hon ser ut att vilja somna...När hon lyfts upp är hon lealös, blundar och orkar inte hålla upp sitt huvud! Hjälp vad rädd matte Ann blev! Hon satte sej ner i snön och ser att Smillas hud är blå! Hennes tandkött är oxå så vitt att det ser blått ut! Ann tänker på när schnausern Molly höll på att förloras och blir helt hysterisk! INTE EN GÅNG TILL! Ines matte finner råd och ringer sin man Tore som kommer längs skogsvägen för att köra Smilla hem, resten får springa, dagmatte och sex hundar, hela vägen springer dom, rädda att det är försent, det är svårt för snön är djup men dom klarar det! Nästan framme vid dagis kommer dagmatte på att lilla Grynet var med, hon är djupt chockad, har aldrig i sitt liv fått springa så här! Men hon har kämpat för sin vän Smilla!
In med hundarna till barnen, ut med Smilla och iväg till Västra Djursjukhuset, hon kräks i bilen, där tar dom prover på allt, hjärtat friskt, allt bra utom levervärdena, men det ska inte vara farligt. Ingen vet varför hon blev så sjuk men under tiden får hon färgen tillbaka och matte Ann gråter av lättnad! Min älskade Smilla!

Herregud Ann, det kunde ha gått riktigt illa! Vilken tur att det gick så bra och att Smilla verkar må bra igen. Jisses...och vilken tur att du inte var ute själv med alla hundarna. Känner med dig.
Tack för din härliga blogg, förresten. Uppskattar den jättemycket och läser den varje dag. T.o.m. Viggos matte-matte (dvs Anders mamma) följer den numera!
Imorgon är Morris hemma och vilar - kanske gör det att livet på dagis blir lite lugnare? :-)
Kram Yvonne
Tack! Det är jättekul att ni läser och följer våra äventyr, fast just äventyr har jag fått lite nog av... Smilla mår bra men är trött, hoppas det är över i alla fall, hälsa "Morris" Farmor att han är en mycket trevlig dagisgäst!
Kram Ann
Vilken hems saga men som tur e slutade den lyckligt som alla andra sagor gör. Nu får vi hoppas att det är slut med alla dramatiska saker på Backens hunddagis och att hela familjen får vara friska.
Kram Yvonne Kim & Bella ♥♥♥♥